Jobs keramik

Lisbet Jobs och Gocken Jobs började båda sina konstnärliga banor som keramiker. Lisbet Jobs slog igenom 1935 med en utställning på Galerie Moderne i Stockholm. Kritikerna lovordade originaliteten och friskheten i former och dekorer. Rent formellt stod hon med sina skålar, fat och krus nära det traditionella lergodset, t.ex. de vita detaljerna i glasyr eller piplera mot rödbrun botten. Framför allt blomsterdekoren väckte uppmärksamhet med den helt egna karaktären av lyrisk naturupplevelse, som fick sin förnämsta konstnärliga form i dekorerna på vit botten. Hon målade med lätthet och osviklig säkerhet med sur-cru-metoden, d.v.s. direkt på den vita obrända bottenglasyren.

Lisbet och systern Gocken kom att följas åt i hela sin konstnärliga gärning. Sedan Gocken avslutat sin utbildning började hon som medarbetare i firman Jobs keramik, som Lisbet formellt registrerat 1934. Redan under studietiden hade Gocken bistått systern i ateljén, när arbetsbördan blev för stor. Vid större arbeten hade de också hjälp av drejare.

Förutom med brukskeramik arbetade de båda också med mer monumentala uppgifter. Med kakelplattan som utgångspunkt skapade Lisbet, både ensam och i samarbete med Gocken, väggdekorer och fontäner i skolor, hyreshus och andra offentliga lokaler. Det största arbetet är en väggdekoration om 600 plattor med blommor i färg på vit botten för HSB-huset på Flemminggatan 41 i Stockholm, som utfördes 1940 av Lisbet och Gocken tillsammans. Ett annat arbete, utfört av Lisbet ensam, är entrén till huset Hantverkgatan 7 (1936) och Tösses bageri, Karlavägen 77 (1942), bägge i Stockholm.

Det kan vara svårt att skilja på Lisbets och Gockens arbeten. Deras sätt att teckna blommor är mycket likartat. De använde samma leror från Uppsala-Ekeby, men kan ibland särskiljas genom sättet att behandla sina glasyrer. Den gräddvita tennglasyren blev ett kännetecken för Lisbet, medan Gocken oftare använde gråvit bottenglasyr, detta för att vita detaljer skulle framträda bättre.

Motiven hos båda är övervägande växter som blommor och blad och det är inte alltid lätt att se vem som gjort vad, men det kan framgå av signeringen. Lisbet signerade vanligtvis bara med ”Jobs” i skrivstil – ibland i spegelskrift, vilket var naturligt för henne som var vänsterhänt. Gocken alltid med G. Jobs eller hela sitt namn utskrivet.

Efter kriget arbetade båda sporadiskt med keramiken. Glasyren från Meissen gick inte att få tag på. De blandade istället egna samt importerade från England. De senaste kända arbetena av Lisbet härrör från 1950-talet och av Gocken från 1968, det år då hon hade en utställning av keramik och textil hos Konsthantverkarna i Stockholm.

Texten ovan är huvudsakligen ur Jobs keramik och textil. Utställningskatalog Nationalmuseum 1986

Textilmönstren

Lisbet Jobs och Gocken Jobs ritade redan på slutet av 1930-talet mönster för handtryck åt brodern Peer Jobs som intresserat sig för textiltryck, särskilt filmtrycket som då var nytt. När arbetet med keramiken låg nere under kriget fick Lisbet kontakt med sin studiekamrat Astrid Sampe från Tekniska skolan. Hon var sedan 1937 chef för NK:s textilkammare och intresserad av textiltryck. Astrid föreslog att de skulle pröva att överföra sina blomstermotiv från keramik till tyg. Därmed fick systrarnas konstnärliga bana en ny inriktning, som kom att bli bestående.

För NK:s textilkammare ritade de ett antal mönster som trycktes hos Erik Ljungberg i Floda. Tygerna lanserades 1945 på en stort upplagd utställning som fick titeln När skönheten kom till byn. Ett av de mönster som Gocken ritade för NK var Tuvorna, som trycktes i brunt med motiven utsparade i vitt, en färgkombination som vi känner igen från keramiken. Tryckning med endast en färg använde sig också Lisbet av i mönstret 1800-talet, ett figurmotiv som tidigare ingått i en keramikdekor. Bland Lisbets mönster 1945 ingick dessutom Liljor och akvileja, Blomsteryta, Sommarkransar, Jobsbarnen, Per och Stina, Småkrukorna, Leksandsgirland samt bonaden Duvorna. Bland Gockens ingick Trollslända, Midsommar, Fru Lusta, Preciosa och Mosaik. Här finns redan de olika mönstertyper som sedan kom att prägla deras respektive konstnärskap: de stora växtmotiven med upp till en meters mönsterrapport (se t.ex. Ros och lilja nedan), figurmotiven (se t.ex. Brudtavla nedan) och de småmönstrade (se t.ex. Lingonkrans nedan). I både Rosor och akvileja och Trollslända har växterna den karaktär av växtplansch med enstaka rottrådar kvarlämnade som kan ses i keramiken.

Utan märkbar möda lät sig de karaktäristiska blommotiven överflyttas till den textila ytan. Framför allt för Gocken tycks mönsterritningen för textil legat väl till. Hon har skapt en hel rad av stort upplagda växtmotiv, där motivet rullas upp som en oändlig matta med omärkliga övergångar mellan rapporterna. Det gäller, förutom Trollslända och Ros och lilja (1946), Stugrabatt (1951), Granatäpple (1961), Sommar (1964) och Rabarber (1968). Granatäpple tillkom efter en resa till Italien, men de övriga har en helt svensk flora, hämtad ur närmiljön; ute i rabatterna eller på de omgivande ängarna. Kompositionen har växt fram med hjälp av skisser av delmotiven på lösa lappar, som flyttats omkring tills den åtrådda effekten är uppnådd.

Lisbet var mycket produktiv under 1940-talets senare del. Hon ritade då ett trettiotal mönster. De flesta är småfiguriga blommotiv, skickligt och omsorgsfullt tecknade, formade till kransar eller hjärtan eller strödda över ytan. När hon inte tecknade blommor fann hon andra motiv i sin närhet. Olika keramikföremål blev Småkrukorna (1945) och Keramik (1949), hennes egna barn porträtteras i Jobsbarnen (1945, senare kallad Sommarbarn), Per och Stina (1945) och Lek (1949). Lisbets förnämsta stora växtmönster är annars Aurora (1956) ett tätt och frodigt mönster, där en viss 50-talistisk betoning av konturen har smugit sig in. Här är steget ganska långt från de luftiga och graciösa Liljor och akvileja och Fågelbon.

Hos Gocken förekommer noggrant studerade blommor och bär i en rad småmönstrade tyger som Krusbär, Hallon, Blåbär, Smultronblom (1940-talet), Skogsbär och Smultron (1950-talet), Förgätmigej och Styvmorsviol (1960-talet) och Klöveräng (1980-talet). Det realistiska återgivandet av omgivningen kunde också gälla vackra eller lustiga ting som sedan barndomen fastnat i minnet som Preciosa (1945), Smycken (1946) och Gratulation (1951).

Den svenska floran uppträder också hos Lisbet och Gocken i liten skala i en rad schaletter, löpare, dukar och tabletter med de doftande namnen Prima vera, Bellona, Karibacka, Fäbodkrans, Gökärt, Rosmarin, Dikesflora (Gocken) och Flora, Haväng, Humle och Pratencis (Lisbet).

Med undantag för de textila mönster som trycktes med ensamrätt för NK,  har genom åren framför allt Jobs Handtryck tryckt tygerna med hantverksmässiga metoder, utarbetade av Peer och Harriet Jobs under 1940-talet.

Texten ovan är huvudsakligen ur Jobs keramik och textil. Utställningskatalog Nationalmuseum 1986

Urval i samlingar och museer

Lisbet Jobs och Gocken Jobs finns representerade med såväl keramik som textil i museisamlingarna hos Nationalmuseum i Stockholm, Röhsska museet i Göteborg, Dalarnas museum i Falun, Designarkivet med flera institutioner.

Bland offentliga keramiska utsmyckningar kan nämnas entrétavlor i fastigheten Hantverkargatan 7, Stockholm (signerad Lisbet Jobs), Tössebageriet på Karlavägen 77, Stockholm (signerad Lisbet Jobs), kakelvägg i i HSB:s kontorshus, Fleminggatan 41, Stockholm (signerad Lisbet och Gocken Jobs), kakelvägg i Leksands kulturhus (signerad Lisbet och Gocken Jobs).

Detalj av utsmyckning HSB-huset, Stockholm (Lisbet och Gocken Jobs 1940)

Illustrationer 

Lisbet Jobs och Gocken Jobs gjorde illustrationer i pressen under hela 1940-talet. Båda gjorde också omslag till Lille Bror Söderlundhs musikutgåvor. Gocken ritade framsidan till hans vissamlingar När skönheten kom till byn (Sthlm 1939), Prästkrage säg… och andra visor (Sthlm 1944) och Sorgmantel och andra visor (Sthlm 1946).

Lisbet Jobs ritade på 1930-talet en serie vykort. Hon skrev och illustrerade barnboken Lasse, Lina och Jonas (Sthlm 1942). Hon medverkade också med illustrationer i Sommarbarn, tio barnvisor med text av Bertil Almqvist och musik av Lille Bror Söderlundh (Sthlm 1949) samt Malgomaj och Nattavind av Gun Nihlén med musik av Lille Bror Söderlundh (Sthlm 1950).