Lisbet Jobs började sin konstnärliga bana som keramiker efter utbildning vid Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) åren 1925-31 i Stockholm. Som första kvinna i landet öppnade hon år 1931 egen keramisk verkstad med brännugn och blev därmed en av de första kvinnliga keramikerna att själv bränna sina arbeten. Systern Gocken Jobs kom snart att dela verkstad med Lisbet, efter egen  utbildning vid Tekniska skolan.

De första utställningarna ägde rum 1932 respektive 1933. 1934 registrerade Lisbet Jobs firman Jobs keramik och textil sedan hon skaffat butik på Norrlandsgatan 17 i Stockholm. Där sålde mamma Elisabeth Wisén-Jobs Lisbets respektive Gockens keramik, men också egna alster. Försäljningen pågick fram till cirka 1942 innan den återupptogs under namnet Jobsboden i Västanvik, Leksand, dit familjen då hade flyttat. 

Lisbets genombrott kom 1935 med en utställning på Galerie Moderne i Stockholm. Från och med detta år är Jobs keramik ett välkänt begrepp. Kritikerna lovordade Lisbets originalitet och friskheten i former och dekorer. Också hennes frifigurer i litet format blev mycket uppskattade. Rent formellt stod hon med sina skålar, fat och krus nära det traditionella lergodset, men det var framför allt blomsterdekoren som väckte uppmärksamhet. Flera av landets hemslöjdsbutiker ville ha keramiken som ett komplement till andra varor och både Nationalmuseum och Röhsska museet införlivade snart hennes keramik i samlingarna. Lisbets ambition att arbeta med keramik som ett fast element i inredningar ledde till att hon började dekorera kakelplattor för mindre bord.  Motiven var övervägande växter, blommor och blad.

Systrarna Jobs deltog med sina keramiska verk i flera internationella utställningar under 1930-talet och i samband med världsutställningen i New York 1939 gav tidskriften Arts and decoration följande omdöme om Lisbet: ”She is recognized today as one of the best modern potters in the world”. 

Förutom keramik är Lisbet Jobs känd för mönster på textil metervara, på samma vis som systern Gocken Jobs. Under andra världskriget var det svårt att importera glasyr och Astrid Sampe, studiekamrat till Lisbet och chef för NK:s textilkammare, föreslog att motiven från keramiken skulle flyttas över till textil. De textila mönstren lanserades på NK i utställningen När skönheten kom till byn 1945, där arton Jobstryck visades för första gången. På utställningen visades även keramik, broderier av modern Elisabet Wisén-Jobs samt vävnader av en tredje syster Gitt Jobs-Hidle.

Sammantaget ritade Lisbet Jobs ett 40-tal mönster för textil metervara. Många bär beskrivande namn så som Aurora (1956), Fågelbon (1949) och Lingonkrans (1960). Därtill kommer ett antal mönster för tavlor, schaletter, smådukar och tabletter. Prov på bredden i hennes konstnärskap finns i Nationalmuseums arkiv (skisser och vissa textilier). På Nationalmuseum finns även ett omfattande material från hennes firma Jobs Keramik och textil.  

Efter Lisbet Jobs död äger hennes arvingar mönsterrättigheterna. Om du har frågor kring hennes konstnärskap eller är intresserad av ett framtida samarbete kring mönsterskatten kan du använda kontaktformuläret på denna hemsida.  

Lisbet Jobs mönsterförteckning